Förlossningsberättelse

Här är min förlossningsberättelse planerat kejsarsnitt på NÄL.
 

Hibiscrubduschade 2 ggr den 9/12 gick sedan och la mig och sov faktiskt gott till klockan ringde 05.45, dax för hibiscrubdusch och sedan fastande mot förlossningen! Skulle vara där kl 07.15 och fick komma in till ett rum direkt. Ultraljud gjordes han ligger fortfarande i säte. Fick info om vad som skulle ske; ombyte, pvk, kateter och träffa narkosen, planerad operationstid ca 9.00. Vi är fulla av förväntan, glada och peppade för att träffa vår bebis. 

 

Vi gick sedan till operation för att träffa narkosläkaren som informerade om spinalbedövningen, han var superduktig och mycket lugnande! Kändes bra!

 

Upp till förlossningen igen, väl där märker vi att det är fullfart och lite kaosartat. Klockan blir 9.30 och barnmorskan kommer in och meddelar att alla föder barn idag så gynläkaren vågar inte snitta pga att hon då blir uppbunden i ca 1 h och är då inte på avdelningen. Så vi fick åka till förvården för att invänta nya direktiv, blir det idag över huvudtaget?? Inte kul! Trött och hungrig!!

 

Får en jättesöt barnmorska på förvårdsavdelningen, vi "klickar". Gynläkaren har hoppet uppe för snitt senare under dagen och jag får fortsätta fasta, får dock en PVK och ett dropp. Gynläkaren kommer och meddelar att de nu planerar snittet till kl 13.00, vilken lättnad, det blir idag iallafall! Vi promenerar runt lite på sjukhuset och jag sover en liten stund.

 

Klockan blir 11.30 och jag skall börja förberedas för operation, börjar med att låte det gå en CTG kurva i 30 min, allt ser bra ut med bebis. Jag börjar blir riktigt nervös nu! Får byta om till operationskläder, strumpor och rock. Sen sätter barnmorskan katetern, jag nervös pratar och skakar lite men det gick jättebra, kändes mer obehagligt att ha någon som "fixar" där än ont. När den väl var på plats kände jag mig konstant kissnödig. Nervositeten stegrades! Fick antibiotika i droppet och min man fick byta om till operationskläder. Nu känns det som tiden som gått så långsamt helt plötsligt går jättefort, in kommer en undersköterska och säger nu kör vi! 

 

Klockan är 13.15 och vi blir körda till operationsrummet. Nu är jag så nervös att jag skakar. Får flytta över mig till operationsbordet och narkossjuksköterskan kopplar upp mig med EKG, blodtryck, saturationsklämma på fingret och jag får syrgas i näsan. Sen får jag lägga mig på sidan för att få spinalbedövningen. Räknar med att det kommer göra superont, inte kommer att funka, ja katastroftankar! Han lägger först en lokalbedövning, känns som en vanligspruta ett snabbt litet stick, sen ligger jag och håller krampaktigt i min makes hand och skakar och väntar. Känner absolut ingenting förrän ena benet börjar bli varmt och jag frågar då hur det går för honom, han svarar att han är färdig (skönt!) jag rullas över på rygg och bedövningen sprider sig i kroppen. Gick jättebra! Sen dukar de upp alla deras grejer och sätter upp ett skynke mellan mig och magen. Jag känner hur de är där och rör, ex. den ena doktorn hade sin hand på mitt lår under hela operationen, men jag kände inget ont. De bökade runt ett tag och vad jag företog på vad de sa så var det lite krångligt att få ut honom då rumpan inte var så lätt att greppa, så ca 20 min efter att bedövningen lades hör jag världens finaste skrik! Börjar gråta direkt, av lättnad och extrem kärlek. Får se honom och klappa honom på huvudet sedan går barnmorskan och min make ut till barnrummet för att klippa navelsträng och torka av honom lite.

 

Efter några minuter är de alla tillbaka till mig och jag får honom på bröstet, både jag och min man säger direkt att detta är en Malte! Under tiden de syr ihop mig får jag ha honom hos mig, får tydligen några blodtrycksfall under tiden och de sprutar lite blodtryckshöjande, jag märker dock inget har bara ögonen för min skatt. Ca 1 h efter att operationen startades är vi färdiga och rullas till ett rum på förlossningen. Vi båda är helt uppe i bebisen, den finaste underbarast bebisen i världen, lyckokänslorna är överallt. Tänk att just han låg i min mage. 

 

Vi ligger och myser där under några timmar, bedövningen släpper och vi får vår smörgåsbricka. Åker sedan till vårt rum på BB.

 

Snittet började vid 13.30, han är född 13.55. Jag är uppe och duschar på kvällen med hjälp av barnmorskan vid 22. Morgonen efter tas katetern bort och jag kan kissa och duscha på egen hand. Promenerar lite i korridorerna. lätta eftervärkar, stramar lite i snittet. Får morfintablett vid nått tillfälle när jag gått lite fort och mycket. Åker hem på em den 12/12.

 
RSS 2.0