Ett mycket känslig ämne med många starka åsikter. Amma eller inte amma, hur länge ska man amma, var ska man amma, hur ofta, hur länge och så vidare, under hela graviditeten matas man med olika tankar och information om det mesta. Som gravid fick jag veta att amma är bra men egenligen ingen information kring varför det är bra, sen fick jag även veta att bebisen skall få äta när och hur den vill, att snabbt suga på bröstet skall vara bra. Sen har vi delade läger om hur länge man BÖR amma.. Jaja, tänkte jag och gick på det jag lärt mig på barnmorskeutbildningen och tänkte göra allt för att amma. 

 

Trotts information från andra mammor och från sjukvården så är det ingen som säger hur ONT det gör att amma. Att bebis vill suga hela tiden den första veckan, all bebis vakna tid går åt att suga på dina bröstvårtor och ja, det blir ju "skav" vårtorna skall härdas, tänk skoskav på bröstvårtan. AJ. Men det är inte nog där, om bebis nu har "fel tag" i detta intensiva sugande vad händer då; jo, sår eller sprickor på bröstvårtorna. Nu är det dax att ta fram lustgasen vid varje amning. Så där sitter man och gråter och funderar över skall det vara så här?? Vad gör jag nu?? Och framför allt, är det något fel på mig och min bebis eftersom ingen sagt att det kan vara så här. 

 

Vad händer sen? Jo alla ammande eller tidigare ammande kvinnor håller med, jo så här är det att amma innan det kommer igång på riktigt efter ca 4 veckor. Men varför nämner inte barnmorskorna detta på mödravårdens utbildningar, och framför allt vad man skall göra när man har börjat fått "lustgas-behövs-ont". Är det för att inte skrämma eller vad är orsaken? 

 

För att lugna er gravida, efter dessa 4 veckor så är det underbart att amma, närhet, kärlek och smidigt som tusan att bara hänga fram en tutte när bebis är hungrig! Men sök hjälp på ert sjukhus amningsmottagning om det börjar bli sår, och be om hjälp redan innan på BB. Amningshjälpen på nätet är superbra, finns även hjälpmammor att ringa där för stöd!